Nu är hon på sin sista vila...

Det är alltid lika svårt. Även om Morran bara varit hos oss i lite mer än ett halvår har hon gjort en stort avtryck i vårat liv. Hon var en egen dam som visste precis vad hon ville. Hon älskade och bli kliad bakom örat och spann då som bara den. Hon var inte speciellt förtjust i att bli buren, men gick med på det ett par gånger om dagen då vi hade våra mysstunder. Om man höll i henne och kliade henne på magen så morrade hon samtidigt som hon spann =) Hon var en jäkel på att jaga fåglar och möss. Kom ofta hem och skulle visa upp dem. Älskling och Morran hade varje morgon en rutin. Först lite gos, sen sa Morris till när det var dags för mjukmat. Hon hade nämligen ett speciellt läte när torrfodret inte dög. När J plockade fram de olika portionspåsarna med olika smaker tog J fram en i taget och frågade Morris vilken smak hon ville ha och när rätt smak kom fram jamade hon till.... så sött =)

Morris och Skorpan körde sina race här hemma. Ena stunden hörde man ett ordentligt fräs från henne medans hon sprang förbi och Skorpan kom efter. Sekunden efter hade det vänt så Morris jagade Skorpan istället. Ja de trivdes ihop de där 2. Så söta när de låg tillsammans på sängen. Något man inte trodde skulle ske men tänke på starten de fick när Morris flyttade in. Hon såg Skorpan som en liten idol tror jag för hon apade efter honom väldigt mycket.

Morran hade även lite småhyss för sig. Hon älskade nämligen att öppna våra byrålådor och dra ur klädera på golvet istället. Jag förstår inte hur hon lyckades, de är ju tröga. Ibland kunde man ligga och titta på henne i sängen medans hon öppnade dem. Så smart katt.

En annan gång stod jag i badrummet och smörjde in ansiktet så jag hade tagit av mig ringarna på hyllan ovanför handfatet. Morran hoppar upp på handfatet och försvinner snabbt igen. Jag skulle då sätta på mig ringarna och märkte att diamantringen var borta så jag ropar bestämt "Morran, spotta ut" Hon vänder på huvudet och tittar på mig och sedan spottar hon ut ringen på golvet. =) Smart kisse hon valde ju iallafall det värdefullaste ringen ;)

En annan dag visade hon igen att hon är smart och verkligen tänker när hon ska göra något. Vi höll på och skruvade hemma så en skruv låg lös på golvet. Morran går fram till skruven och plockar seriöst upp den med tassen precis som om hon skulle haft en tumme. Hon har tassen med dynorna uppåt och där ligger skruven, sen hoppar hon vidare på 3 tassar innan vi tog skruven ifrån henne.

Hon älskade och vara utomhus, ligga i buskarna och spana på fåglar. Sötistussen...

Nu ligger hon brevid Cindy. Vi var iväg och begravde henne ikväll. Hon fick med sig favoritleksaken, en mjuk handduk samt lite favoritgodis i lådan. Gravlyktan är tänd och här hemma har vi också tänt ett ljus för henne. Nu är hon tillsammans med Tristan, Cindy, Smulan och Sigge och jagar möss i katthimlen.

Vi saknar dig massor vår lilla skrutta. Det är så tomt efter dig.



Bilden ovan är tagen en dag i våras när Morran fick för sig att jaga lite större byte än möss. Precis innan hade hon jagat en dovhjort i vår trädgård som gick och betade. Morran tryckte ner sig lågt i gräset och började smått följa efter hjorten, men den skuttade iväg som tur var när den såg henne. Dock var hon för sött....







 

♥ ♥ ♥ Älskad-Saknad♥ ♥ ♥ 
 

Varför fick du inte stanna hos oss....

Jag kan inte fatta varför det är så orättvist. I oktober förra året ryktes vår kära Cindy ifrån oss och det gör fortfarande ont i hjärtat av saknad efter henne. Men i december dök lilla fröken Morran (Isolde) upp och förgyllde våra dagar igen men sina hyss och påhitt. Hon var vår nya bebis, som fick oss att skratta och må bra. Hennes busiga charm, hennes ibland smågriniga humör hon passade bra in i vår lilla familj och Skorpan fattade tycke för henne från första början även om hon själv inte var störtförtjust över sin nya sambo (därav namnet Morran) så blev de tillslut pojk- och flickvän.

Imorse kom det där hemska samtalet, igen. Hon finns helt plötsligt inte kvar längre, vår Morris. Tunga steg för att gå och hämta henne, många tårar fälls och båda jag och älskling säger "nu får det vara nog, vi orkar inte mer". En katt blir som en familjemedlem och sorgen är alltid stor. Man orkar inte med, inte så länge man bor såhär. Skorpan har inte riktigt förstått det än, han ligger och sover brevid mig. Nu är han ensam igen. Tungt att ringa Marie och berätta vad som hänt, jag är så glad att du hann se henne innan. Hon mådde verkligen bra här ska du veta. Busade med Skorpan hela dagarna, jagade möss och fåglar som hon alltid stolt tog med hem och visade upp.

Vår misse, vi saknar dig så det gör ont i hjärtat ♥ ♥ ♥



Morran/Isolde

RSS 2.0