TigerlilyHardbottle

Igår begravde vi Cindy. Var så fruktansvärt svårt att se henne en sista gång. Hon var som mitt lilla barn, min lilla älskling. En misse med sina egna regler. Låg aldrig i sängen och väldigt sällan i soffan. Hon gillade att ligga på golvet i stora garderoben, bakom badkaret, i tvättkorgen eller på köksbordet. Hon ville sällan ligga på något mjukt material utan golvet passade henne alldeles utmärkt. När hon väl sov snarkade hon som en vuxen karl. Hon älskade och bli buren så man fick klia henne ordentligt bakom öronen. Hon spann ofta och dregglade så fort hon tyckte att det var skönt. Hon hade världens vackraste ögon och så otroligt fin i pälsen. Hon jagade och hade ofta med fåglar och möss hem för att visa upp, som tur var varnade hon alltid genom att jama mycket så vi hann stänga fönstret =)  Min lilla sötis.

Det känns väldigt tomt här utan dig. När jag visslar efter Skorpan tittar jag fortfarande mot busken du alltid brukade springa fram ifrån. Det känns konstigt att jag inte ska få gosa med dig längre.