Haha.... pinsamt minne från 2002

Läste en gammal artikel igår ur en tidning jag sparat. Den var ifrån 2002 tror jag. Mitt dåvarande arbete som jag arbetade vid blev utnämnt till Sveriges bästa butik enl kunderna inom den kategorin. Då skulle ju en massa tidningar dit och skriva om det. Det som gjorde oss så unika var att vi hade ett väldigt högt medel mot de övriga i Sverige och högst hade vi när det gällde hur nöjda kunderna var med personalen. Och detta är absolut inget skryt vi var faktiskt duktiga och hade enormt bra kundservice samt kunskap inom det området tack vare vår enormt duktiga chef S. Jaja åter till det jag menade berätta från början. Journalist efter journalist kom och skulle intervjua oss. Så den artikeln jag fann igår hade ju även jag varit med och blivit intervjuad om min arbetsplats och vad som gjorde oss unika. Sen var man ju med på några bilder.... huga =/ Det som jag reagerade över var vad jag hade sagt i intervjun. Hallå!!! Hur jävla dum lät jag inte. (Alltså inte korkat dum... ööhhh) Utan jag tänkte snarare på mina formuleringar. Jag vet ju själv att jag brukar formulera mig väldigt korrekt i sådana sammanhang. (Ja, varit med i tidningar ett antal ggr) En sak som var speciellt pinsamt var att jag skämtade lite med reportern (jag SKÄMTAR ofta) problemet var att han fattade inte det utan tog med det som ett citat i artikeln när det bara var på skoj och jag även inflikade med glimten i ögat att det var ett skämt. Seriöst.... alla som läste artikeln, ja jag vill inte veta deras tankar. Citatet (skämtet) var typ i stilen med "När man jobbar på ett sådant här ställe får man mer status och blir på så sätt bättre behandlad när man själv besöker andra ställen..... hehe nejdå jag bara skämtar" Då ska ni veta att journalisten inte tog med "hehe nejdå jag bara skämtar" delen.... seriöst.... inte kul.... mycket elak journalist..... pinsamt.... suck

Jaja.... så kan det bli ibland. Dock har jag lärt mig att skämta inte med journalister.... jag lärde mig den hårda vägen ;o)

Ska tilläggas att vi tog hem den titeln 3år i rad och det var rekord. Ingen butik hade ens tagit det 2ggr i rad och vi lyckades med 3ggr. Delar av personalstyrkan (jag bl a) slutade inklusive chefen så efter det blev det inget mer. Hade vi fortfarande varit kvar tror jag vi hade fortsatt spöat övriga butiker varje år =P

Kort och gott var den butiken den klart bästa jag jobbat i. Aldrig trivs så bra på ett ställe förrut med bra arbetspolitik, bra personalpolitik. Inom den koncernen var du faktiskt någon, de blev sedd. Och de utbildningar man fick var kanon bra som jag vårdar än idag. Och haft väldig nytta av efter att jag slutat. Goda kollegor och den bästa chefen man kunde ha haft. Ja.... det var tider det ;o)

Ciao så länge!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0