TigerlilyHardbottle

Jag anklagar mig själv.....

Varför ska jag lyssna på andra för, så att det blir såhär? De jag träffar varje dag säger alltid åt mig att jag ska börja bry mig om mig själv och inte sätta andra först som jag tydligen alltid gör enligt dem. Kan inte hjälpa det, jag är en sådan person i grund och botten som gillar att se till andras bästa. Även om det innebär att jag inte prioriterar mig själv. Förstå detta rätt, jag är absolut inget helgon och försöker absolut inte framställa mig som något heller. Jag bara helt enkelt gillar att hjälpa och ställa upp för andra vilket ofta blir att jag inte tar hand om mig själv ordentligt. Efter mycket "tjat" från de runtomkring mig att jag borde kanske ta det lite lugnt, sätta mig själv främst i rummet har jag lyssnat på dem och börjat prioritera mig själv. Vad vill jag göra, vad är jag sugen på. Det innebär inte att jag satt andra på hold, utan att jag börjat tänka lite mer på min livskvalité. MEN var det egentligen så smart att göra det. Att se till mig själv alltså. Jag har missat något som jag absolut inte borde ha missat om jag hade fortsatt min bana istället för att se till mig själv. Jag blir faktiskt riktigt arg, anklagar mig själv för att ha varit dum som lyssnat till andra (jo jag vet de vill bara mig väl). Inte haft ögonen öppna och se till saker som inte är som de ska. Jag blir arg och besviken på mig själv för att jag känner att jag svikit andra. Nu måste jag på något sätt försöka få rätvinkel på det hela, men hurdå? Många tankar som far igenom mitt huvud. Vad kan jag göra, hur kan jag hjälpa?